Hoppa till innehållet

Utländskt avfall

Ett vanligt diskussionsämne i de kommuner som har varit aktuella för ett ev. slutförvar, har varit risken för att även utländskt avfall skulle kunna komma att deponeras i förvaret. Rädslan för att bli en sopstation för internationellt avfall har varit påtaglig.

En viktig faktor att erinra om i den diskussionen är att det utbrända kärnbränslet inte definieras som ett avfall internationellt. Det definieras som ett kärnämne, en resurs och ett klyvbart material som ska skyddas mot olovlig spridning.

Nu gällande lagstiftning i EU säger att varje enskilt land har rätt att själv avgöra om de vill ta emot avfall från andra länder eller ej. Svensk lagstiftning förbjuder idag att annat avfall än det som producerat i svenska kärnkraftverk omhändertas i Sverige.

Så ser det alltså ut nu, men det finns studier på området som visar att detta förhållande kan komma att ändras. Ett förbud mot handel med kärnämnen ligger möjligen inte i linje med EU:s framtida frihandelspolicy. Det är en tolkningsfråga som lätt kan anpassas till framtida behov. Det talas allt öppnare om multinationella avfallslösningar, för mindre länder med få reaktorer. Och på den avreglerade energimarknaden är det idag inte lika självklart vad som är att anse som svenskt eller inte svenskt kärnämne.

Utländskt avfall i ett svenskt slutförvar är fråga som måste debatteras öppet, inte minst i den aktuella kommunen Östhammar. Tilltron till projektet, till systemen, attityder och allmänhetens stöd för projektet, är i sin form av ”social barriär” viktigt för den långsiktiga säkerheten.

Oss tar inte annan ställning till utländskt avfall i svenska slutförvar, än att den frågan understryker betydelsen av att vi måste välja den miljömässigt bästa metoden och platsen. Men om det står mellan miljömässigt bättre multinationella system eller flera sämre nationella förvar, så är valet enkelt ur miljöperspektiv.