Hoppa till innehållet

Miljökonsekvenser

Vi skiljer på kortsiktiga och långsiktiga miljökonsekvenser av radioaktivt läckage från hanteringen av kärnavfall. De mer kortsiktiga riskerna från byggen och drift av kärntekniska anläggningar kontrolleras och hanteras av Strålsäkerhetsmyndigheten. De mer långsiktiga riskerna för människor och natur på grund av utsläpp av radioaktivitet är svårare att hantera, och är helt kopplat till val av metod.

Oss menar att de långsiktiga riskerna och miljökonsekvenserna ska styra valet av metod. Inte politiska låsningar, industriella fördelar och lokalbefolkningens och politikers inställning, som nu är fallet.

Radioaktiv strålning

Strålning kan delas in i joniserande- och icke joniserande strålning. Röntgen och radioaktivitet är joniserande strålning, och strålning från mobiltelefoner, kraftledningar, solen m.m. är icke-joniserande.

Vi blir utsatta för radioaktivitet genom extern eller intern strålning. Med extern strålning menas att vi exponeras direkt av en strålningskälla, t.ex. röntgen. Med intern strålning menas att radioaktiva partiklar kommer in i kroppen via inandning, föda eller vatten och på så sätt skadar oss, t.ex. radon i hus.

Läs mer om olika typ av strålning på Stålsäkerhetsmyndighetens hemsida.

Om vi utsätts för höga doser av strålning kan kroppens celler skadas eller dö och ge upphov till cancer. Studier från bland annat Tjernobyl visar att även mycket låga doser under lång tid kan vara farligt. Och nya forskningsrön pekar på att barnleukemi är vanligare i områden intill kärnkraftverk än i områden utan sådana.

Statens strålsäkerhetsmyndighet SSM inrättade 2008 en avdelning som arbetar just med riskerna av lågdosstrålning.

Strålning från kärntekniska anläggningar

Kärnkraftproduktion ger alltid upphov till radioaktiva miljökonsekvenser i olika led, även vid normal drift. Först vid brytningen av uran, anrikning och framställning av kärnbränslet, sen under driften av kärnkraftverken i form av utsläpp i luft och vatten och i hanteringen av avfallet.

I Sverige finns säkerhetssystem och tillsyn vid kärntekniska anläggningar, som gör att risken för att utsättas för extern strålning är mycket liten. Men dessa system kan haverera och olyckor kan ske. Vi har hittills förskonats från svenska olyckor, men det har i Sverige skett en rad tillbud som visar på teknikens sårbarhet och den mänskliga faktorns betydelse. Senast i Forsmark 2006, då det var mycket nära ett totalhaveri med ödesdigra konsekvenser. Något som uppmärksammades inte minst internationellt.

Däremot är risken för internstrålning från kärnkraftproduktionen betydligt större. Det sker hela tiden utsläpp av radioaktivitet till luft, mark och vatten från kärntekniska anläggningar och Östersjön är i dag världens mest radioaktivt nedsmutsade hav. Tjernobylolyckan har stått för det mesta, men de svenska kärnkraftverken står i dag för det största nytillskottet.

Läs mer i rapporten om det radioaktivt nedsmutsade Östersjön

För närvarande pågår ombyggnader av de svenska kärnkraftverken för att höja effekten. Enligt ett PM i samband med prövningen av effekthöjningen i Ringhals medför effekthöjningen en proportionerlig höjning av utsläppen och av riskerna. Läs SKI:s PM

Eftersom kärnkraftens radioaktiva avfall innebär ett långsiktigt miljöproblem i tusentals år framåt, fokuserar Oss i första hand sitt arbete på riskerna för internstrålning. Det innebär att vi bedömer metod- och platsvalet utifrån riskerna för att grundvatten, mark och luft ska förorenas av radioaktiva partiklar.

Vår bestämda uppfattning är att den valda KBS-3-metoden inte är lämplig. Det inte är förenligt med långsiktigt miljömedvetande och ansvar, att välja en slutförvarsmetod som bygger på att det radioaktiva avfallet lämnas utan kontroll i en miljö med cirkulerande grundvatten.

Läs mer under Metodvalet