Hoppa till innehållet

Kärnavfallsprojektet

Avfall från kärnkraftverk utgör ett mycket stort och svårt miljöproblem. Strålsäkerhetsmyndigheten SSM:s föregångare SKI (Statens Kärnkraftsinspektion) beskrev avfallet som en av de farligaste avfallstyperna som människan har producerat.

Kärntekniklagen lägger allt ansvar för avfallet på reaktorägarna. En grundförutsättning för kärnkraftverkens drifttillstånd är att reaktorägarna redovisar hur de tänker omhänderta kärnbränsleavfallet och det övriga radioaktiva avfallet från sina anläggningar.

Detta arbete har pågått sedan början av 1980-talet. Vart tredje år har kärnkraftbolagens gemensamma avfallsbolag SKB AB varit tvungen att redovisa inför myndigheter och regering hur de arbetar med problemet. Redovisningarna kallas Fud-rapporter (forskning, demonstration, utveckling). Eftersom kärntekniklagen inte ställer några krav på hur avfallsproblemet ska lösas, har avfallsbolaget hittills fått sina rapporter godkända.

I den kommande miljöprövningen kommer det att ställas nya hårda miljökrav. Då måste avfallsbolaget visa att den föreslagna metoden lever upp till kraven för hållbar utveckling, kravet på bästa teknik och miljömässigt bästa plats och optimering av strålskyddet.
Läs mer under Historik

 

Projektets omfattning

Kärnavfallsprojektet omfattar flera olika anläggningar och verksamheter…

SFR – förvar av kortlivat låg- och medelaktivt driftavfall. I drift i Forsmark sedan 1988.

Clab – Centralt mellanlager för kärnbränsleavfall. Finns intill kärnkraftverken i Oskarshamn och där mellanlagras det högaktiva avfallet i ca 30 år tills att det kan hanteras vidare.

Äspö-laboratoriet – försöksanläggning utanför Oskarshamn för utveckling av KBS-3-metoden.

Kapsellaboratoriet – ligger i Oskarshamn, där man utvecklar kapseltillverkning och svetsmetoder för KBS-3-metoden.

Inkapslingsanläggningen – där den högaktiva avfallet från Clab ska kapslas in i kopparkapslar för vidare transport till slutförvaret. Anläggningen ingår som en komponent i slutförvarsprojektet för högaktivt avfall. Om tillstånd ges kommer anläggningen att byggas i anslutning till Clab i Oskarshamn.

SFL 2, Slutförvar för högaktivt kärnbränsleavfall – ska rymma de 12 000 ton avfall som de svenska kärnkraftverken ger upphov till inom ramen för nu gällande drifttillstånd.

Industrins föreslagna metod heter KBS-3 och innebär att avfallet placeras i kopparkapslar som bäddas in i ett lager bentonitlera och placeras på ca 500 m djup i grundvattenförande berggrund.

SFL 3-5 (Loma) – slutförvar för långlivat låg- och medelaktivt avfall. Avfallsbolaget har tidigare inte gärna tala om dessa betydligt smutsigare slutförvar, då de är svårare att sälja in till allmänheten och till kommuner.

Avfallet i SFL 3-5 ska inneslutas i betongkokiller på ca 300 meters djup i berggrunden. Metoden bygger endast på principerna fördröjning och utspädning, eftersom betongen inte har någon långsiktig isolerande egenskap och flera av de aktuella radioaktiva ämnena är lättrörliga. Det är troligt att Tritium, Molybden, Klor-93, Nickel-59 kan börjar läcka ut redan efter 15 år.

Förvaret ska bl.a. rymma så kallat historiskt avfall, som nu förvaras i Studsvik. Det är okänt hur mycket plutonium och andra radioaktiva ämnen detta avfall innehåller.Det är också avsett för rivningsavfall, transportbehållare och material från CLAB och inkapslingsanläggningen.

SKB AB planerar att detta slutförvar ska samlokaliseras med SFR i Forsmark och kallas därför SFR2. Samråd pågår och planerna är att en ansökan om att få bygga anläggningen lämnas in under våren 2014.

SFL 5-förvaret är avsett för långlivat medelaktiv avfall, framförallt  rivningsavfall och härdkomponenter från reaktorer och från Studsvik. Vart SFL  5 kommer att lokaliseras har avfallsbolaget ännu inte tala om. En trolig lokaliseringen är även för denna anläggning i anslutning till slutförvaret för kärnbränsleavfall. Laxemar utanför kärnkraftverken i Oskarshamn är även det en möjlig plats, då det finns mycket platsundersökningsmaterial där ifrån sedan tidigare.

Ekonomi

Kärnavfallsprojektet finansieras genom att kärnkraftsproducenterna avsätter ca 2 öre per kW/h kärnkraftproducerad el till Kärnavfallsfonden. Pengarna placeras långsiktigt i räntebärande papper. Fonden förvaltas av Riksgälden och Strålsäkerhetsmyndigheten SSM administrerar flödet av pengar.

Slutförvarsprojekten har fram till idag kostat ca 30 miljarder kronor och slutnotan beräknas till ca 110 miljarder kronor. Oberoende beräkningar pekar på att kostnaderna är underskattade och att 150 miljarder är en mer trolig kostnad.  Den aktuella frågan är då om de fonderade medlen verkligen kommer att täcka kostnaderna för slutförvarsprojekten. Enligt gjorda beräkningar skulle det behövas ett påslag på kärnkraftproducerad el med minst 10 öre/kWh för att ge Kärnavfallsfonden rimlig påfyllning.
Ett problem i sammanhanget är att kostnaderna för slutförvarsprojkten stiger över tid (50 år), samtidigt som inflödet av nya fondmedel minskar på grund av utfasning av de gamla kärnkraftverken. Läs mer om detta på www.mkg.se

 

Pengar till andra aktörer

För att inte skattebetalarna i Östhammars kommun ska belastas får kommunen ca 8 miljoner/år (2013) från Kärnavfallsfonden för att kunna arbeta med frågan. Dessa medel går i huvudsak till löner och arvoden för tjänstemän och politiker för att de ska kunna följa projektet, ”höja sin kompetens” och informera kommuninnevånarna.

2005 ändrades den lag som reglerar Kärnavfallsfondens verksamhet, så att även miljöorganisationer skulle kunna söka medel för sitt granskningsarbete. Det är något alldeles unikt, som visar att slutförvarsfrågan är en viktig och känslig miljö- och framtidsfråga.
De enda remissinstanser som var emot lagförslaget under beredningen var kärnkraftbolagen och deras avfallsbolag SKB AB.

Till skillnad från kommuner och regionförbund är miljöorganisationernas möjlighet att arbeta med stöd av fondpengar begränsat till att endast gälla samrådsförfarandet kring slutförvaret för högaktivt kärnbränsleavfall och den inlednande tillståndsprocessen. Det innebär att miljöorganisationerna inte kan finansiera sitt deltagande i granskningen av utbyggnaden av SFR i Forsmark med fondmedel. De kan inte heller få del av fondmedel när det blir dags för huvudförhandlingarna i tillståndsprocessen, utan endast till ett år efter att ansökan har kungjorts (2014/15)

Oss arbetar tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen i samarbetsorganet Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG, vars verksamhet finansieras med medel ur Kärnavfallsfonden. Bidraget är 2,5 miljoner/år (2013). Andra aktörer som får medel ur samma pott är Milkas och SERO.

 

Tillståndsprocessen

Mars 2011 lämnade SKB AB in sin tillståndsansökan för att få bygga ett slutförvarsystem för högaktivt kärnbränsleavfall. Då det är två prövningar som ska ske, en enligt kärntekniklagen och en enligt miljöbalken, lämnades en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten och en till mark- och miljödomstolen i Nacka. Ansökningarna skiljer sig något åt i innehåll, vilket bland annat miljöorganisationerna har påpekat är en brist.

Alla aktuella och intresserade aktörer har fått möjlighet att under 2012 inkomma med synpunkter på om ansökan behöver kompletteras. Under 2013 har SKB AB svarat på en del av kompletteringsönskemål och den fasen av tillståndsprocessen väntas pågå in i 2014.

Den avgörande kraven på kompletteringar har kommit från SSM, Kärnavfallsrådet och MKG och gäller redovisningen av metodalternativet djupa borrhål och om den långsiktiga säkerheten – om forskningen och kunskapsläget kring riskerna för kopparkorrosion och buffert erosion.
Följ tillståndsprocessen på www.mkg.se